Inspiration?

...är vad jag saknar just nu. Åhh, det känns bara tungt.

För ett par tre månader sen köpte vi biljetter till Lena PH och Orup som uppträder i Leksand på lördag, detta för att överraska en vän till min sambo. Vi tänkte att då är Agnes 7 månader och vi kan lämna henne till farmor den kvällen. Farmor var här idag och skulle "öva" mata Agnes med flaska, vilket vi har försökt ett tag, utan större framgång. Bara hon ser flaskan blir hon stel som en pinne och protesterar hej vilt. Vatten däremot kan hon dricka ur flaska. Så jag har bestämt mig för att stanna hemma på lördag. Agnes befinner sig just nu i en väldig mammaperiod, hon håller på att få tänder och är lite kämpig i magen. Förra veckan fick hon 3 tänder och denna vecka har det dykt upp en till. Så det är gnöligt. Och då känns det inte bra att åka iväg och vara borta så länge. Inte för att jag hade sett fram emot showen så mycket, bara det att få komma iväg lite.

Jag och farmor bestämmde i alla fall att hon ska ta båda tjejerna nå´n kväll några timmar så jag och Magnus kan gå ut här i stan och äta lite gott. Kanske desto mysigare ;-)

...sen har jag en riktig skitmage, inte för att det kommer så mycket ur den, och det är väl det som är problemet ;-), jag har dock inte fått någon diagnos än. För min tro till sjukvården är tyvärr inte den bästa. Jag vill helst inte gå dit förrän jag inte kan gå?! Hur som helst tog jag mig i kragen för ett par veckor sen och bokade tid. Mest för att få ett slut på gubbens tjat om att jag skulle gå iväg ;-) Det var av en slump som jag kände på magen och upptäckte att det ömmade väldigt mycket där. Kändes inte alls bra. Hur som helst jag bokade en tid och fick komma till vc på stafettläkarnas mekka. Jag berättade om min ömmande mage och han ställde sina frågor som jag försökte svara på så gott jag kunde. Jag känner mig lite skeptisk till denna läkare men han verkar vilja hjälpa mig. Trots att han inte längre är läkare för mitt "bostadsområde" så vill han ha kvar mig som sin patient tills jag fått hjälp, och det känns ju bra. Det är bara ett litet problem, vi förstår inte varann så bra! Han kommer från nå´t mellanösternland och pratar knappt svenska/engelska.

Ahh, nu är jag där och måste tro på ett lyckligt slut denna gång.

...i lågkonjunkturens väg väntas kanske dystra besked, vi går och hoppas att ingen här ska bli varslad på sitt jobb. Väntan på besked känns lång.

I detta mörker måste vi försöka få in lite ljus i vårt hem. Kommer ni ihåg hur trappen så ut innan...

Nu ser det ut så här...

Visst blir det bra? Räcket ska bytas ut mot ett annat, men jag målar det befintliga vitt så länge.

Ha det bra alla bloggisar

Nästa gång kommer jag med goda nyheter?!

Kram på er

Linda