Jag lyser med min frånvaro...

Nu har jag jobbat färdigt och ska äntligen få min efterlängtade semester. Jag ska verkligen ta vara på dessa veckor och umgås med min familj och vänner. Så mycket jobbande det blivit, nästan 200 timmar varje månad *urk*

Sen är det ju vårat projekt. Som jag inte hade tänkt att avslöja nå´t om innan det var klart. Men jag kan inte hålla mig och nå´t väldigt oförberett hände mig förra fredagen, som jag väldigt gärna delar med mig av *haha*
Min sambo skulle hämta mig efter jobbet kl 14, men han kom aldrig och jag såg bara att min grannes bil stod utanför jobbet. Så jag tänkte väl att det var nå´t med barna, kanske Agnes precis somnat och han inte ville väcka upp henne, så grannfrun fick rycka in. Det var bara det att det satt någon bredvid henne i bilen som jag inte kunde få kläm på vem det kunde vara...
Hur som helst så går jag ut och blir mött av grannfrun och min vännina, Linda från Dalatorpet.
WHAT? De känner inte varann! Vad gjorde de här tillsammans! Jag blev alldeles knäsvag och darrig, till slut fick jag bara fram Det här känns inte bra tjejer, vad gör ni här?
Vi ska kidnappa dig *hahaha* Så jag blev utrustad med 1 stycke sportflaska innehållande någon form av alkoholhaltig dryck.
Shit, mina förutsättningar för att detta skulle hålla hela dagen och kvällen var ganska små. Agnes hade börjat vakna vid 1 på natten och hållt igång med jämna mellanrum tills jag gick upp kl 5. Sen hade jag inte ätit mer än en korv med bröd på förmiddagen. Nåväl, det bar iväg till gammelgården där jag fick lite champagne, jag tyckte dock inte att det var okej att jag skulle dricka alkohol i min uniform och det hade de ju räknat med. Så jag fick en ny uniform, en svart top, kort kjol och vita stay-ups, därefter blev jag även utrustad med 1 st varselväst med påtejpad "komradio" bälte med handfängsel, kepa och pilot"glajjor" med spegelglas. *wow*
Sen bar det iväg till city där slöt ytterligare ett gäng tjejer upp och lika förvånad blev jag denna gång. Men gud så kul, love you girls. Detta kommer jag ju aldrig glömma.
Till saken hör också att jag har inte så jättemånga vänner och de jag vänner jag har, har aldrig träffat varandra. Så jag har ju gått runt i min lugna trygga värld och trott att jag inte kommer råka ut för detta. Visst, man ska aldrig säga aldrig.

Bowlinghallen nästa. Det var riktigt kul, har ju inte spelat på flera år eftersom jag har skadat min högra tumme och har lite svårt att hålla klotet ordentligt. MEN, med lite alkohol innanför västen så gick det som en dans. Jag och Dalatorpets Linda hade en liten tävling oss emellan eftersom det var så jämnt. Tyvärr förlorade jag med några ynka poäng på slutet. För mycket rus då kanske ;-) Grattis Linda. Nästa gång...*fniss*

Resan fortsatte sedan till mina hemtrakter, Rommehedslägret, där det dukades upp med picknick i paviljongen. Gud, så duktiga ni har varit och ordnat med allt. Kycklingsallad, goda ostar och bröd och dricka.
Lite sång blev det också. Här börjar det bli lite suddigt för mig och minnet sviker.

När vi intagit en god middag så skulle vi gå vidare till Midnattstravet, där det var uppträdande med Lars Krizters, "knäckebrödskillarna" och tivoli. Innan vi gick in så passerade vi campingen och där skulle jag "muddra" folk mot betalning. Ja jösses, men det gick tydligen bra. Sen fick jag böteslappar jag skulle dela ut, det var lite olika, en del var böter på bästa danskavaljer och lite sånt. Jag minns inte *whoops*
Det brukar var väldigt mycket folk på dessa tillställningar och jag är tacksam att tjejerna lyckades hålla reda på mig, annars brukar man alltid tappa bort varann.
Vi tittade på Lars Krizters när de uppträdde och jag fick faktiskt äran att vara med på scen när de sjöng "måste ringa Carina". Fast det är kanske fel och säga äran, eftersom jag har sett inspelningen av mitt uppträdande. Det var så pinsamt att jag knappt kunde se på det *usch*
Jag hade visserligen lovat tjejerna att jag skulle bjuda på själv denna kväll och det lyckades jag med, utan tvivel.
När klockan var strax efter midnatt hade jag fått nog så Linda och hennes man körde hem mig.
Min blivande blev grundlurad han med och hade varit ute med sina kompisar. Men det kan vi ta en annan gång. Vet ni vad en mankini är? *hahahaha* Japp, det fick han ha på sig.

Tusen tack, Linda, Lena, Christine, Anna, Anna, och Sara. Det var så kul och ni har varit så duktiga med allt ordnande av detta. Kram på er.

För er som inte räknat ut det så har jag precis beskrivit min möhippa, det är inget vanligt fredagsnöje. *hihi*
Och nu på lördag ska bröllopsklockor ringa för oss, jag ser verkligen fram emot detta. Om inte annat så ska det bli skönt att det äntligen är över. Vi bestämde detta datum för 1 1/2 år sen så jag är trött på allt vad planerande heter.

Nu är det semester i 3 veckor :-D
Kram på er alla glada bloggare