tisdag 7 oktober 2008

När man minst anar det...

...brukar det ju heta, och det var också den här händelsen.
Det har ju blivit ganska mycket "nytt" här hemma i färgen vitt, vi har väl varit lite träiga av oss tidigare. (fniss).
Till saken är då att min sambo har fått ärva en stor fin kista efter sin farmor. Nu står den här och "träar" ner halva vårat vardagsrum. Och jag har ett bra tag gått och sucktat på att fråga min kära sambo om vi inte kan måla den. Men! jag vill inte ha det här nejet som jag vet kan komma och så går jag och surar för att han inte fattar va´fint det skulle bli. Varför kan han inte se det jag ser?! Hur som helst så...händer det. MIN SAMBO frågar mig om vi inte ska måla kistan vit! Alltså gissa hur låååång min haka blev. Det är ju inte klokt, och jag talade om för honom att det är inget att skoja om. Menade han verkligen allvar? Ja, det gjorde han :-) Så snart ska ni få se den vit.

tralla la la la la la.
Kram Linda ;-)

1 kommentar:

Hemma hos Klara... sa...

Den blir jättefin som vit!

Själv så har ett gammalt skrivbord efter min morfar som jag lutade av när jag flyttade hemmifrån... Nu skulle jag vilja ha den vit igen ;) Vet ej om jag törs måla, vet ju vilket himla jobb det var att luta av den. Är nog ganska träig av mig jag med.

Kram Helena